the opposite of halleluja

okej, nu har jag insett hur bra jens lekmans nya är. alla har ju gapat om det hur länge som helst men here i am iaf, även om jag hatar att inse sånt sist. särskilt sist av alla. jag vill ju vara först och bäst och ballast. hård av sten, benhård (ofta?). sen är det ju sjukt deppigt att lyssna på svensk musik på vintern, visst? jag menar: bara ben, festival, folköl, varma cigaretter, barfota-flashback. weell well.

jag skulle inte börja skriva här ännu, men det känns så tomt att jag måste fuska. dessutom gör jag inte så mycket annat än att sitta här, jag och min fot var ute på promenix idag. gnälligt värre. jag filar på ett kärleksbrev till älsk, men det går långsamt. för övrigt så saknar jag att vara bakfull (jag vet, say what?), men försöker embraca det nya så gott jag kan. jag ska börja planera nästa helg redan nu. är det v&b möjligtvis? eller hemmafest? jag vill i alla fall ha förfest med here comes the sun. och öl. kanske lite singstar? sen så måste vi börja planera kalvens 19onde fölseda. det är en stor dag, världens fest ska vi ha. dagen efter åker ju jag o lisa (PEPP för övrigt).

sakna pt. 3